el séptimo
Septiembre llega con muchas cosas celestiales que no comprendo. Hay fases lunares y planetas de por medio y hasta un objeto dirigiéndose hacia nosotros. La humanidad se comporta como siempre, ensimismada. Ni quién pele a los de arriba. Algunos, como siempre, leyendo mil cosas en cada estrella. Pronosticando el futuro, leyendo las hojas del té, viendo trayectorias.
So it is in this world of ours, we seek a truth in what is about to happen but never in the present. The present is boring really, or so it seems. Like a paranoid person, one ought to watch its guard. Once there there are a thousand souls about seeking thou. Or Martin Buber, one of those.
Vad ska man göra? Är det inte bättre att låta bli? Vara njuta nutiden. Hur svårt kan det vara? Egentligen inte så svårt. Man ska inte hitta på. Så är det för mig på sistone. Jag låter inte mina tankar utspela scenarier av det min skalle betraktar. Det är totalt meningslös då det inte bidrar till att jag blir en bättre människa för det.
A veces me pregunto si tanta soltería es nociva. Me pregunto si eso me ahuyenta del placer de tener una relación con el sexo opuesto. Qué cosas en verdad. As if that mattered really in the long run. I allow myself to indulge in a catastrophic scenario there, heck, why not, no hope is a drug too. My brain feeds on it everyday. I realize only too late how I have allowed my brain to dictate the direction of my feet. Jag klagar inte, bara observerar hur det hela har gått till hittills. Som om hittills vore en tidstillstånd man sitter i som jägarna gör det ute på skogen.
What does being single has anything to do with this post? One supposes that it means the lot. A sincere and absolute acceptance of the one thing that unites us all: we come alone and leave alone so why does socialization even have to matter? ¿Para que interactuar? ¿porqué no aprender a estar solo? Claro que uno espera que no sea así, está escrito en lo genes pero las instrucciones no previenen eso: estar solo. Hay que rifaserla a solapas. Det suger så in i helvete att vi behöver stå ut med det men vilka andra alternativ finns det för det? Ska vi jaga sällskap som galningarna tills döden hämtar oss och tackar för oss på köpet?
87 Han clachado