Som lí¤rare mí¥ste man nog uppleva att ungdomarna berí¶vas livet ibland. Varenda gí¥ng en notis i tidningen frí¥n trakten kommer ut med sí¥dana notiser, hí¥ller man andan att det inte rí¶r sig om ní¥gon vi kí¤nner till. Sedan glí¶mmer man det. The bad news moves in slow motion.
Idag var det min tur att uppleva en sí¥dan upplevelse. En ungdom som inte ens hunnit utveckla sig till fullo.
En man, skrev de i tidningen, men vi som kí¤nner honom vet att han hann inte utveckla sig till en man.
En man í¤r mer í¤n í¥ldern eller en siffra myndigheterna faststí¤ller ní¤r folk í¤r vuxna.
Och som lí¤rare vars uppgift í¤r att hí¥lla utvecklingssamtal vet vi mer í¤n tidningsmannen som skrev att en man avled i en bilolycka.
Vi visste att ví¥r ungdom var bara just det, en ungdom. Och vi sí¶rjer att han inte utvecklat sig till en man.
Ví¥ra minnen fí¶rflyttar sig till de stunden som vi delade med ví¥rt ungdom.
Vi minns de rí¥d vi trodde skulle í¤ndra riktning pí¥ hans í¶de.
och nu kí¤nns det i kroppen
hans frí¥nvaro.