Boken Ett nytt land utanfí¶r mitt fí¶nster av Theodor Kallifatides 2001, utgí¥va 2017, handlar om att leva och kí¤nna sig som en frí¤mling i sitt eget land. Fí¶rfattaren beskriver med gamla minnen hur han upplevt att vara en frí¤mling genom tiden sedan han emigrerade till Sverige 1964 och fí¶rsí¶ker gí¶ra en sammanfattning (s.127) pí¥ hans liv som frí¤mling i Sverige och utomlands. Just ordet frí¤mling fí¶rekommer ofta i olika bí¶jningar pí¥ ní¤stan vartenda kapitel i boken. Theodor Kallifatides í¤r fí¶rfattare som har skrivit ett antal bí¶cker i Sverige pí¥ svenska och í¤r bosatt i Sverige sedan 1964. Han í¤r 79 í¥r gammal och fortfarande verksam inom sitt yrke som fí¶rfattare.
Ordet frí¤mling finns i praktiskt taget vartannat blad man lí¤ser i boken som Kallifatides skrev fí¶r 17 í¥r sedan. Det gí¥r inte att undvika dess repetition och varje gí¥ng man intrí¤ffar det fí¥r ordet ny kraft tills man fí¶rstí¥r att frí¤mling í¤r att vara rí¤tt och slí¤tt utanfí¶r samhí¤llet. Dock kan man urskilja lite svenskhet i hans skriveri dí¥ han finner sig svensk i just att vara frí¤mling i Sverige. Man blir det man bekí¤mpar sí¤ger han (s.56). Ett exempel í¤r att hans kultur í¤r grekisk och utgí¶r hans utgí¥ngspunkt fí¶r att jí¤mfí¶ra det som gí¶r honom en utbí¶ling i Sverige. Utifrí¥n denna utgí¥ngspunkt anví¤nder han exempel pí¥ hur just han í¤r inte lí¤ngre grekisk i sitt nytt land. Han berí¤ttar hur andra ser pí¥ honom som icke svensk i Sverige men svensk utomlands. Han í¤r en kallrumpa som hans landsmí¤n kallar honom dí¥ han vill ha avstí¥nd mellan honom och andra mí¤nniskor. Bí¤sta exempel pí¥ hans anpassning till Sverige í¤r ní¤r han hade fí¶r vana att knacka pí¥ andras dí¶rrar unannounced som det heter pí¥ engelska eller ví¥ldgí¤sta pí¥ svenska och hur nu í¤r han rí¤dd fí¶r det. Inte vet han vad í¤r ví¤rre, att stí¥ utanfí¶r eller att bli inslí¤ppt. Det blir det klassiska svensk beslutí¥ngest som í¶vervinner honom.
Man blir det man bekí¤mpar sí¤ger han. Men han kan inte lí¥ta bli att vara svensk genom hans fí¤rd runt om i landet och utomlands. Han vill inte bli igenkí¤nd som grek och talar engelska (s.128) fí¶r att slippa se sig sjí¤lv som grek men samtidigt i Sverige beklagar han att mí¥nga ser honom som en grek. Just utifrí¥n hans grekisk identitet skaffar sig han en svenskhet som i sin tur ger honom en identitet i Sverige. I boken í¤r landskapet i Sverige hans identitets bakgrund fí¶r att utforma sin egen skog. Han mí¥ inte veta skillnaden mellan en tall och en gran och kí¤nner sig som en buske (s.139) men en buske i Sverige. Han fí¶rstí¥r att i Sverige kí¤rleken kan ta slut och accepterar detta som sin egen trots att han kom till Sverige impregnerad med filótimo, en slags hederskod. Han kan í¤ven inte fí¶rmí¥ sig sjí¤lv att kalla sin fru fí¶r sin, det bara gí¥r inte. Han í¤r nu impregnerade av det allra och stí¶rsta svensk egenskap, individualism.
Hur í¤r det med hans sprí¥k? Kallifatides handskas med sprí¥k hela tiden och beter sig tvetydig pí¥ just den frí¥ga. Ví¤l i slutet av boken fí¶rklarar han att han har í¥ter blivit fí¶rí¤lskad i grekiska men i bí¶rjan av boken beklagar han sig att hans bí¶cker som í¤r skrivna pí¥ svenska stí¥r i invandrar-fí¶rfattare avdelningen. Sí¥ vilket í¤r hans sprí¥k? Det vi vet í¤r att han inte ville fí¶ra vidare grekiska till sina barn och att han í¤lskade svenska dí¥ han í¥t ivrigt frí¥n det svenska smí¶rgí¥sbord sprí¥ket tills hans hjí¤rna svullnade (s.51). Till slut fí¶rklarar att hans sprí¥k í¤r samma sprí¥k som barnens, svenska.
Denna 36 í¥r erfarenhet av att vara frí¤mling i Sverige skulle nog passa mycket bra fí¶r att diskutera anpassningar till ett nytt land i ett klassrum. Boken tí¤cker kulturskillnader gí¤llande hur man ser pí¥ kí¤rlek, avstí¥ndstagande mellan mí¤nniskor, och hur ett land ser pí¥ invandrare och hur det nya landet ser pí¥ sina nya medborgare. Boken betonar det sprí¥kliga aspekten av at lí¤ra sig ett nytt sprí¥k och hur man hanterar sitt eget sprí¥k i det nya landet och hur berikarande den í¤r men samtidigt hur det kí¤nns att fí¶rlora sitt eget sprí¥k.